sammanfattning
Tema: Hur ser en dyslektiker
När arbetet började vill jag arbeta
med ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat. Dyslexi.
Då jag under hela mitt liv har fått
kämpat för att få människor att lyssna förstå och acceptera mig
för den jag är, och förstå det problem jag har.
Så när jag började jobba så valde
jag vilken av mina dyslektiska konflikten jag skulle jobba med , och
jag ville jobba med något som är speciellt för mig och det är min
läsning. Som dyslektiker har jag problem att läsa rätt och
flyttande, men detta har inte stoppat mig från att älska böcker.
Och jag fick vid tidig ålder lära mig själv hur jag skulle göra
för att förstå vad jag läste och komma ihåg vad jag läst. Jag
läser i bilder, när jag läser bygger jag bildligt upp allt jag
läser, som när man skulle lära sig stava och fick en bild och så
ska man stava rätt ort till bilden fast tvärt om, jag får ett ord
och sedan bläddrar jag fram bilder i mitt minne som passar in, och
så komponerar jag minna böcker. Och det är min första utmaning
att få minna mentala bilder till fysiska bilder.
Det första jag gjorde i mitt arbete
var att leta upp texter, meningar som påverkat mig. För att komma
igång med mitt arbete valde jag ett stycke från jons Gardells
senaste bok serie torka aldrig tårar utan handskar ” jag vill i
mitt liv få älska någon som älskar mig” då detta är ett
stycke som jag relatera till och som jag torr många andra kan
relatera till. Jag valde då att göra två tavlor i olja. Den första
är med en konkret motiv och den andra bygger på min känslor utan
konkret motiv.
Detta tog jag med mig till
handledningen och då blev jag uppmanad att låta mina tavlor få
tala för sig själva och att sluta förklara, försvara och
acceptera att konsten inte är för mig den är för de som
observerar. Detta tog jag med mig och jobbade vidare under
ytterligare en vecka med mina två tolkningar. Men jag ville även se
min arbetes teknik ur en lärares perspektiv i klassrummet. Så jag
planerade en lektion i bild teori på gymnasial nivå. Och efter att
ha visat min planering för min VFU Mentor fick jag möjligheten att
låna hennes 1 och 2 på Es -programmet. Där fick mina elever en
kort teori lektion och sedan utmaningen att tolk en text av C.S.
Lewis ”My
Dear Lucy”
jag
fick lära mig att den första reaktionen eleverna fick av text är
den konkreta, det handfast, de som stod i texten, var det som de
gestaltade. Och i styckena som inte gav namn på ting var den stora
utmaningen. Detta visade att min stora utmaning låg i känslan och
symboliken.
Nästa
handledning tog jag med mig alla tavlor jag hunnit med att göra, men
jag fick hjälp att se vad som borde rädiskeras bort och vad skulle
bygga vidare på. Jag blev även utmanad att ta mina känslosamma
tavlor och bygga en mening, en text som jag som dyslektiker kan läsa
och men betraktar får tolka.
Så
jag fortsate att måla, men nu söker jag referenser, någon som har
gjort samma eller liknade. Och jag började med en Författaren
Jasper fforde (http://www.jasperfforde.com/)
8/1-13 en konstnär som genom bland annat sitt instgram illustrerar
sina böcker. Där efter Artisten Nikki Sixx, som genom sin musik och
video ger sina verk en helt annan mening
(http://www.youtube.com/watch?v=mr7t3jEDcrw).
Men
under den sista handledningen fick jag kretisk för att jag inte har
tillräckligt med konstnärliga referenser och att jag borde testa
nya medium. Så jag började med att söka och jag fick några namn
av min handledning, dock kändes det inte som att vi hade något
gemensamt på det sättet jag sökte, men jag valde i stället att
söka på konstnärer som har dyslexi och se om det kunde var min
referens punkt, och jag blev så glade att jag hade rätt i min
hypotes, jag hittade namn som
Leonardo
da Vinci, Pablo Picasso, Andy Warhol, Vincent van Gogh, Elis
Eriksson, Salvador Dali och Walt Disney
de
har alla inspirerar mig utan att ha behövt skriva ett enda ord. Uder
hela min utbildning har jag haft dem som referenser som ändå har
jag inte vetat. Dyslektiker ser saker på ett annat sätt, deras
kunskaper är stora men det är ingen som tror dem för en de kommer
på något nytt, deras sätt att uttrycka vad de ser.
Där
efter testade jag nya material så jag jobbar med tidnings papper men
jag lyckades inte förmedla den känslan jag sökte så jag valde att
arbeta med glass men då ekonomin gav mig inte så stort sväng rum
vilket gjorde att jag valde att måla men även om tavlan blev bra
känner jag att den passar inte in i meningen som jag vill förmedla.
Och efter två misslyckade tester valde jag att lägga arbetet på is
och skriva min Essä.
Med
två veckor kvar började jag måla och bygga upp min mening igen,
jag målar och byter plats för att se vad jag förmedlar och för
att ge mig tid att på egen hand tolka mitt arbete.
Och
om jag ska förklara mitt arbete utan att förklarar så tror jag att
vad
det betyder det måste man nog tolka själv
