jag
avslutade den första veckan med med en promenad med tema Människorna
och folket i Frölunda
Min
promenad bestod av tre delar: De vuxna, barnen och mig
jag
gick i olika höghus bostadsområden och igenom torget. I områdena
var det mycket byggnads ställningar, liftkranar och bodar som gav
mig känslan att det hindrade människorna att röra sig ”normalt ”
dock såg jag att vuxna rörde sig som flock i centrum, var och en
ensam. Men när jag valde att gå rakt över parkeringen och inte
gångbanan runt, kändes det som om jag hade 1000 ögon i nacken. Man
ska inte avvika, vilket jag gjorde. Jag försökte därför smälta
in i samhället, men det är inte en del av min personlighet så de
experimentet blev väldigt kort. Under resten av min promenad
fokuserade jag på barnen och deras samhället, jag såg 6/7 olika
lekplatser, men inte ett enda barn som leker. Inga barn som får
släppa sina föräldrars händer, kasta sig i gräset eller svinga
sig i gungorna.
Vad
är det som gör oss trygga i flock?
Varför
ska barnen inte kunna vara barn i vårat samhälle?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar