I början av detta arbetet fick vi
uppgiften att fina konstnärer, filosofer, didaktiker eller andra.
Som arbetar som oss. jag har tittat och hittat flertalet men det jag
tror skiljer manen som inspirerar mig är det faktum att han utan
att jag viset det har påverkat mig sen jag läste en av hans böcker
för första gången när jag var 16 år.
Under åren har jag sätt hans
konstärliga process, om och omigen, oavsett vad han skapar en bok,
en film ett sen framträdande m.m. denna konstnären har många
strängar på sin lyra.
Våra arbetes processer går ungefär
såhär, vi börjar med en ide det kan vara vad som helst men oftast
utgår det ifrån våra egna liv, vi delar uppfattningen att man ska
arbeta med ämnen som kan ses vara obekväma, det är viktigt att
säga vad vi ser och har sätt så att andra inte missar det eller
glömmer. Efter iden kommer informations sökande, även om vi har
sätt saker så kan man alltid lära sig se och förstå andra som
sätt samma sak, man kan alltid vidga sina vyer med hjälp av andras
erfarenheter. Där efter kommer skapandet och sammanfogandet av allt
och till sist tar vi in oss själva det går inte att låta bli.
Vi jobbar utifrån oss själva, vi
visar upp oss och låter folk lära känna oss genom våra värk, men
det får aldrig komma för nära inpå så att det skulle kunna säga
att de vet vem vi är. Öppenhet och ärlighet är det viktigaste,
men det är vi som konstnärer som säger hur mycket av sanningen som
ni sak få av oss.
Manen är Jonas Gardell, hedersdoktor,
författare, komiker och konstnär. Hans har visat mig, att alla
historier är värda att berättas. Och även om det är jobbig så
får vi inte glömma, för glömmer vi så kan samma sak hända igen
och lidandet kommer att återuppstå.
Även om jag och Jonas delar konst
from, då jag är dyslektiker och älskar att skriva men vad är
meningen när ingen förstår. Så är han min inspiration han har
gjort saker, han har berättat saker, fruktansvärda saker men han
har berättat sanningen. Som enligt mig är det största en konstnär
kan göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar